Ni vet känslan när man känner sig så jäkla bra, ja precis just den känslan.
Den känslan fick jag kl. 9.15 idag, pratade med en klient jag har som jag har hjälpt som har diskbråck och samtidigt har personen haft kontakt med läkare och blivit slussad till sjukgymnast. Sjukgymnasten ville kolla på vilka övningar jag hade gett honom och när hon/han har kollat på dem konstaterar hon/han att jag förmodligen har mer koll på diskbråcket än hon/han har.
Just då får jag den där känslan, känslan av att vara så jäkla bra. Just den känslan!
Nu har jag tagit ännu ett steg i min utbildnings plan. Förra veckan bestämde jag mig för att ta första steget tll att bli Holistic Lifestile Coach. I februari åker jag iväg till Halmstad för att gå level 1. Även fast det inte är en så stor kurs, så är det ett ganska stort steg för mig. Jag har nu under 1,5års tid velat gå denna kurs och nu är det endast 1 månad kvar tills jag gör det.
Ska bli riktigt roligt att fördjupa sig i detta och börja den riktiga resan.
Hej!
I lördags var jag och Patrick iväg på en endags kurs i Stockholm på Optimal Fysik. Det var en kurs i näringsstöd vid muskeloskeletala problem. Det var verkligen superintrssant!
Vi fick träffa supertrevliga kollegor och vi fick många ny verktyg att använda, både för mig som tränare och för Patrick som naprapat.
Det är verkligen hur spännande som helst hur kroppen fungerar och hur allting hör ihop.
Hej!
Tidigare utlovade jag ett inlägg om min tvekan om kettlebells som jag hade i sommras/höstas. Tänkte börja från början med min upptäckt av just kettlebellsporten.
Upptäckte kettlebells genom gruppträningen som Rickard då höll i. Började gilla kloten allt mer och fick bättre och bättre teknik. Började lyfta på sidan om gruppträningen och bestämde mig för att börja tävla.
Under vägens gång har jag haft väldigt mycket problem med mina handleder, att dunsa ett klot som är mellan 12-24kg på handleden x antal gånger är inte optimalt och inte 3-4 gånger i veckan. Detta gör att man tappar motivationen och kettlebellsen började bli förknippade med smärta.
Efter SM 2013 började jag lyfta 20:an och gick en 10:minutare i februari 2014. Efter det fick jag väldigt ont och beslutade att vila från kettlebellsen. Jag rörde i stort sett inte kloten från februari fram till slutet av juli.
Under den tiden fick jag verkligen ta en funderare, om jag skulle fortsätta lyfta eller inte. Jag velade fram och tillbaka och tillslut bestämde jag mig för att lyfta. Jag skulle lyfta för min skull och ingen annans, jag gjorde allt för att stänga ute någon press och jag tävlade för och emot mig själv.
Att sedan 10 veckor efter att börjat träna ordentligt ställa sig på podiet och ta hem mitt 2:a SM guld gjorde inte beslutet sämre kan man säga.
Hej!
Tänkte dela med mig av en liten sammanfattning av 2014 idag. Så hur har mitt 2014 varit?
Det har gått otroligt fort det här året, vilket är både positivt och negativt. Det som är positivt är att jag har haft fullt upp och knappt hunnit med tiden själv, fått stanna upp emellanåt och bara varit. Det negativa är att det kännts som att tiden inte har räckt till ibland. Jag vill så mycket, helst på en gång.
Vad har egetngligen hänt det här året?
Jo, det har varit mitt första år som tränare i Tornvillan tillsammans med Patrick. Sammarbetet började redan i december 2013 men det var inte fören januari 2014 som vi verkligen drog igång. Det har varit så himla roligt, givande och lärorikt. Vi ar lyckats byggt upp en bra verksamhet tillsammans och jag har inte bara fått en mycket bra kollega utan även två nya helt fantastiska vänner, Patrick och Marina.
I maj var jag och D tillsammans med hans famij till Rhodos på semster och bara solade badade och mös. Var perfekt att få en vecka ledigt och bara njuta av solen, då jag jobbar mycket konstiga tider och väldigt orelgelbundet.
Jag cyklade även Skandisloppet 85km tillsammans med underbara Eva (cykelfröken), det reegnade nästan hela loppet och var SVINKALLT, vi frös om fötterna och tappade känseln, tog 2 stretchpauser och gnällde ikapp. Men vi bet ihop och tog oss runt, detta var uppladdning inför Tjejvättern som ägde rum senare i juni.
Så Tjejvättern gjordes i Juni tillsammans med Eva och en av hennes cykelkompisar. Detta var min andra gång jag cyklade tjejvättern och det var jätteroligt, förutom att det spöregnade i starten och att det senasre under loppet hände en liten olycka där jag ramlade och 2 tjejer till, detta gav ett ordentligt adrenalinpåslag och vi var tvugna att stanna en extra gång för att lugna ner oss vilketgav lite sämre tid än planerat. Men vi kom under 4 timmars gränsen och vi slapp cykla hem vilket J hade bestämt att om vi var långsammare än 4 timmar fick vi minsann cykla hem.
Jag blev godkänd STAC Elittränare i juni 2014, fick beskedet när jag hade frukostrast på Bettans. Vilket genereade i mycket hoppande och skrikande från en viss person, lyckan var fullständigt total, att göra det med ett MVG på skriftliga tentamen kändes dessutom underbart.
I augusti var vi iväg på semester till Halmstad, hade 5 dagar där vi bara njöt av sommaren, solen, havet och
livet. Vi hade det helt fantastiskt och ingen av oss ville åka hem.
Fick äran att träna Gimos brandmän denna höst och vi har haft det fantastiskt rolit.
Den 29 september firade Stay Fit with Fanny 1år, och det känns riktigt bra! Beslutet om att bli egen företagare är något jag inte ångrar. Absolut är det inte alltid enkelt och ja, man får ibland jobba arlset av sig. Men det är värt det alla dagar i veckan. Det är helt fantastiskt och jag får hjälpa så många männiksor runt omkring mig, vilket ger mig sådan mortivation och inspiration.
Duderö IF arrangerade SM i longcycle den 5 oktober och jag tog mitt andra SM- guld på hemmaplan denna gång. Känns så himla bra och jag fann motivationen till att börja lyfta igen i slutet av sommaren och nu har jag verkligen motivationen till att fortsätta. Hur kunde jag ens tvivla på denna fantastiska sport? (Jag lovar att jag kommer med ett inlägg om detta lite senare)
Detta var de viktigaste händelsera i mitt 2014, jag hoppas på att 2015 blir minst lika bra.
Hoppas ni har fått en trevlig lässtund och att erat 2014 har minst lika bra som mitt!
På återseende